Stridernas folk

STRIDERNAS FOLK
En episk roman om krig, uppoffring och öde

Han skapades för modern krigföring. Historien hade andra planer.

Löjtnant Gergely är ingen vanlig soldat. Sedan barndomen har han tränats i ninjutsu, överlevt år av djungelkrig och deltagit i livsfarliga antiterrorinsatser. Han är den man man kallar när ingen annan längre kan hjälpa. Kall under press. Dödlig när det krävs. Förberedd på allt.

Utom detta.

En septembernatt, på en ödslig väg utanför Eger, slits han bort ur sin egen tid av en virvlande port av blått ljus - och kastas rakt in i en värld av järn, eld och blod.

Året är 1552. Och stormen närmar sig.

Sultan Süleymans väldiga osmanska armé marscherar västerut: omkring fyrtiotusen soldater, hundra kanoner och en orubblig tro på fullständig seger. I deras väg står Egers borg, försvarad av knappt tvåtusen soldater, kvinnor och desperata stadsbor.

Kapten István Dobó känner oddsen. Ändå tänker han kämpa.

Gergely, som snart får smeknamnet Bornemissza - "den som inte dricker vin" - finner sig strida sida vid sida med verkliga gestalter ur historien: den oböjlige Dobó, den hetlevrade Mekcsey och de män och kvinnor som under nästan fyrtio dagar höll samman en sönderskjuten fästning under ständig kanoneld, hunger, förräderi och blodiga närstrider på murarna.

Hans moderna taktiska kunskaper blir ett oväntat vapen. Hans ninjatekniker, slipade under årtionden, är något 1500-talet aldrig tidigare har skådat. Men ingen skicklighet, ingen strategi och inget mod kan helt förbereda honom på det verkliga priset för belägringen.

Stridernas folk är mer än en krigsroman. Det är berättelsen om vad som återstår när allt tas ifrån en människa.

Mitt bland rök, eld och död finner Gergely något han aldrig sökte: en ung kvinna vars värld håller på att falla sönder - och som når en plats inom honom som inget slagfält någonsin har kunnat nå. En kärlek som inte hör hemma i ett enda århundrade, och som överlever dem alla.

Samtidigt växer ett mysterium fram över två tidsplan. Först på de sista, hisnande sidorna faller allt på plats, när det förflutna och nutiden kolliderar i ett enda oförklarligt men obestridligt ögonblick.

Romanen är inspirerad av en av renässansens märkligaste och mest heroiska verkliga händelser. Befälhavarna fanns. Belägringen ägde rum. Försvararnas mod - soldater och civila, män och kvinnor - finns bevarat i krönikor och lever fortfarande i Ungerns nationella minne.

Det är också en berättelse om lojalitet, sorg och det ansvar som följer med styrka. Om människor som vet att de kanske inte överlever morgondagen, men ändå väljer att stå kvar. Och om en man från framtiden som tvingas fråga sig om ödet kan förändras - eller om varje steg redan har lett honom hit.

Tidsresenären är påhittad.

Men när du har läst sista sidan kanske du börjar tvivla.

Tibor Gergely berättar med filmisk kraft och växlar mellan en mörkt humoristisk modern inledning - kall hamburgare, varm cola och en antiterrorstyrka som grälar som en dysfunktionell familj - och 1500-talets brutala, levande Ungern. Kontrasten är medveten. Båda världarna känns verkliga.

En anmärkning till läsaren:
Denna roman förskönar inte historien. Belägringen av Eger var grym: pålning, massavrättningar, brända byar och systematiskt utplånande av människoliv hörde till verkligheten, och de finns också i denna berättelse. Inte för att chockera, utan för att vittna ärligt om vad som hände - och om modet hos dem som överlevde.

Stridernas folk rekommenderas därför inte för unga läsare eller för den som är känslig för tydliga skildringar av krigsvåld.

För alla andra är detta ett historiskt epos som dröjer sig kvar långt efter sista sidan.

Och minnet lever vidare.

"M